Snart är det ett år sedan jag sprang inn i väggen, Jag krachade totalt.
Det började med att jag fick byta schema på jobbet. Fick delad tur, innan hade jag dröm arbetstider.
Jag slutade tidigt och hade mycket tid med sonen, och på torsdagar slutade jag kl 12.
Men sonen började få alla dagisbaciller vilket resulterade att det blev en hel del vabbdagar och eftersom barnens pappa då studerade på annan ort till svetsare så blev jag den som fick sköta vabbningen .
Och det resulterade i att mina arbetsplater inte blev nöjda då vikarier fick hoppa in titt som tätt. Jag klandrar dom inte! jag jobbar som städare och var då utplacerad på 3 kontor och 1 butik som jag städade.
De var nöjda med mig men när det kom vikarier så blev det knasigt, kvalliten skönk och företaget jag jobbar för hade svårt att hitta vikarier ibland vilket gjorde att de fick ta inn olika vikarier hela tiden. 
Så då valde de att flytta mig till andra arbetsplatser att städa på. Fick börja på 2 förskolor inne i stan på morgonen och sedan var jag ledig mitt på dagen tills jag skulle ta bussen till den 3:e förskolan som låg en bit utanför linköping. 
Började jobba kl 6 på morgonen och slutade jobbet kl 18 på kvällen. Med långa raster ,itt på dagen. 
Det gjorde att jag hann träffa min äldsta son (yngsta låg i magen vid denna period) ca 1-2 timmar om dagen om jag hade tur. Det gjorde att jag mådde extremt dåligt psykiskt. 
Jag började må sämre och sämre, Orkade ingenting. Gick upp till jobbet på morgonen, åkte hem och åt lunch drack kaffe och satt och stirrade rakt inn i väggen. Åkte tillbaka till jobbet , Gjorde det jag skulle tills jag slutade kl 18. Då fick jag vänta på en buss i 50 minuter. kl 19 ca var jag hemma och då skulle ju sonen lagom gå och sova för att orka gå upp kl 5 för att han skulle till förskolan. 
En dag sa det bara stopp. När personalen på förskolan som jag städade sist hade gått hem och jag var där ensam kvar så började jag gråta. Gick och städade och bara grät,Det fanns inget stopp. Och jag visste inte varför jag grät heller . Jag bara kännde mig förstörd, trött Och vilsen. 
Dagen efter orkade jag inte komma upp ur sängen, stannade hemma en vecka från jobbet. Låg och grät och sov på dagarna medans sambon var på sin utbildning och sonen var på förskolan.
Jag kännde inte igen mig själv längre, Jag var trött hela tiden och det kvittade hur mycket jag sov för jag blev aldrig piggare. Jag var lättirriterad , Tålamodet fanns inte där. Orken var som bortblåst, Att bara ta hand om disken var en utmaning och då skulle man sköta ett helt hem och desutom hade en son på 1,5 år att ta hand om. Jag hade inget tålamod med sonen, och var nog ganska frånvarande denna period. Tack och lov så har han en pappa som skötte allt och förstod att jag verkligen inte mådde bra. 
Jag kunde lägga bort saker och inte komma ihåg vart jag lagt det, Kunde lägga saker på helt fel ställe. Smöret i skafferiet , kaffet i kylen . Jag var så glömsk. Kunde inte föra ett normalt samtal i telefonen, För jag kunde inte koncentrera mig på vad personen i andra änden sa . Och sambon kunde säga en sak till mig och efter en timme hade jag glömt bort vad han sa. 
symptomen var fler men dessa var nog de största . 
En dag ringde jag till vc , sa att jag behövde träffa läkaren för att jag mådde dåligt. Fick en tid dagen därpå, Gick dit och förklarade hur jag mådde. 
Jag väntade mig att jag skulle få antidepp utskrivet. Men istället kollade hon på mig och sa - Nathalie du är utmattad , du har gått in i väggen. Du behöver mer hjälp än bara lite medicin. 
Där fick jag sjukskrivning, medicin mot oro och ångest och så skickade hon mig till kbtterapi . 
Tack och lov för min läkare på vc som förstod mig som såg mig,lyssnade och såg vad jag behövde. 
För jag har förstått att det inte går lika lätt för alla när de får utmattning. 
Där började min resa tillbaka, När jag gick ut från vc så kände jag en enorm lättnad. Att någon verkligen förstökte förstå.
Däremot fick jag ju ångest för att jag var ju nu tvungen att ringa till jobbet och säga att jag var sjukskriven . 

Ja vad ska man säga. Där har ni lite kort om när jag rasade.
Skall tillägga att min utmattning inte bara är jobbrelaterad. Utan det är mycket bakomliggande som gjort att mitt psyke inte är så bra, Men det är en annan historia,Så det kan ni få läsa lite om en annan dag . 


Enjoy .

sprang inn i väggen!

Allmänt Kommentera
Snart är det ett år sedan jag sprang inn i väggen, Jag krachade totalt.
Det började med att jag fick byta schema på jobbet. Fick delad tur, innan hade jag dröm arbetstider.
Jag slutade tidigt och hade mycket tid med sonen, och på torsdagar slutade jag kl 12.
Men sonen började få alla dagisbaciller vilket resulterade att det blev en hel del vabbdagar och eftersom barnens pappa då studerade på annan ort till svetsare så blev jag den som fick sköta vabbningen .
Och det resulterade i att mina arbetsplater inte blev nöjda då vikarier fick hoppa in titt som tätt. Jag klandrar dom inte! jag jobbar som städare och var då utplacerad på 3 kontor och 1 butik som jag städade.
De var nöjda med mig men när det kom vikarier så blev det knasigt, kvalliten skönk och företaget jag jobbar för hade svårt att hitta vikarier ibland vilket gjorde att de fick ta inn olika vikarier hela tiden. 
Så då valde de att flytta mig till andra arbetsplatser att städa på. Fick börja på 2 förskolor inne i stan på morgonen och sedan var jag ledig mitt på dagen tills jag skulle ta bussen till den 3:e förskolan som låg en bit utanför linköping. 
Började jobba kl 6 på morgonen och slutade jobbet kl 18 på kvällen. Med långa raster ,itt på dagen. 
Det gjorde att jag hann träffa min äldsta son (yngsta låg i magen vid denna period) ca 1-2 timmar om dagen om jag hade tur. Det gjorde att jag mådde extremt dåligt psykiskt. 
Jag började må sämre och sämre, Orkade ingenting. Gick upp till jobbet på morgonen, åkte hem och åt lunch drack kaffe och satt och stirrade rakt inn i väggen. Åkte tillbaka till jobbet , Gjorde det jag skulle tills jag slutade kl 18. Då fick jag vänta på en buss i 50 minuter. kl 19 ca var jag hemma och då skulle ju sonen lagom gå och sova för att orka gå upp kl 5 för att han skulle till förskolan. 
En dag sa det bara stopp. När personalen på förskolan som jag städade sist hade gått hem och jag var där ensam kvar så började jag gråta. Gick och städade och bara grät,Det fanns inget stopp. Och jag visste inte varför jag grät heller . Jag bara kännde mig förstörd, trött Och vilsen. 
Dagen efter orkade jag inte komma upp ur sängen, stannade hemma en vecka från jobbet. Låg och grät och sov på dagarna medans sambon var på sin utbildning och sonen var på förskolan.
Jag kännde inte igen mig själv längre, Jag var trött hela tiden och det kvittade hur mycket jag sov för jag blev aldrig piggare. Jag var lättirriterad , Tålamodet fanns inte där. Orken var som bortblåst, Att bara ta hand om disken var en utmaning och då skulle man sköta ett helt hem och desutom hade en son på 1,5 år att ta hand om. Jag hade inget tålamod med sonen, och var nog ganska frånvarande denna period. Tack och lov så har han en pappa som skötte allt och förstod att jag verkligen inte mådde bra. 
Jag kunde lägga bort saker och inte komma ihåg vart jag lagt det, Kunde lägga saker på helt fel ställe. Smöret i skafferiet , kaffet i kylen . Jag var så glömsk. Kunde inte föra ett normalt samtal i telefonen, För jag kunde inte koncentrera mig på vad personen i andra änden sa . Och sambon kunde säga en sak till mig och efter en timme hade jag glömt bort vad han sa. 
symptomen var fler men dessa var nog de största . 
En dag ringde jag till vc , sa att jag behövde träffa läkaren för att jag mådde dåligt. Fick en tid dagen därpå, Gick dit och förklarade hur jag mådde. 
Jag väntade mig att jag skulle få antidepp utskrivet. Men istället kollade hon på mig och sa - Nathalie du är utmattad , du har gått in i väggen. Du behöver mer hjälp än bara lite medicin. 
Där fick jag sjukskrivning, medicin mot oro och ångest och så skickade hon mig till kbtterapi . 
Tack och lov för min läkare på vc som förstod mig som såg mig,lyssnade och såg vad jag behövde. 
För jag har förstått att det inte går lika lätt för alla när de får utmattning. 
Där började min resa tillbaka, När jag gick ut från vc så kände jag en enorm lättnad. Att någon verkligen förstökte förstå.
Däremot fick jag ju ångest för att jag var ju nu tvungen att ringa till jobbet och säga att jag var sjukskriven . 

Ja vad ska man säga. Där har ni lite kort om när jag rasade.
Skall tillägga att min utmattning inte bara är jobbrelaterad. Utan det är mycket bakomliggande som gjort att mitt psyke inte är så bra, Men det är en annan historia,Så det kan ni få läsa lite om en annan dag . 


Enjoy .